Jag - en bakåtsträvare
Det intressanta med strömmade ljudböcker är att de på många sätt betraktas som ting, det vill säga något man kan ta på och hålla i handen, på samma sätt som med tryckta böcker, kläder, väskor, snusdosor eller vad som helst. Ett intryck som förstärks av att momsen för nedladdade ljudböcker horribelt nog är 25%, jämfört med 6% om de säljs rent fysiskt på kassett, CD eller pinne. Strömmade ljudböcker är naturligtvis på många sätt en vara som alla andra och därmed underställda marknadens vanliga krav, men för att återknyta till den första meningen är strömmade ljudböcker speciella, för tack vare att man vid strömning av ljudböcker kan betala för lästid snarare än ett visst antal specifika titlar upphör ljudboken faktiskt att vara ett ting i ordets egentliga mening. Till en fast månadsavgift erbjuder vissa sajter fri tillgång till allt man hinner läsa under en månads tid, vare sig det gäller tidningar eller böcker. (Visst, det finns vissa begränsningar vad gäller urvalet, men med så många som en miljon titlar att välja bland kan frågan om ”fri tillgång” i praktiken lämnas därhän). Detta innebär att man som kund inte längre köper en enskild läsupplevelse, utan snarare får tillgång till det litterära utbudet på samma sätt som med filmer från Netflix eller musik från Spotify. Det bästa med detta upplägg, sett ur läsarens/konsumentens ögon, är att det är så otroligt enkelt att konsumera och att man dessutom slipper stå i valet och kvalet inför vilken boktitel man ska köpa. Sett ur det perspektivet kan man med visst fog till och med hävda att den traditionella bokbranschen faktiskt hindrar läsandet. I verkligheten är det naturligtvis ̶ som alltid ̶ inte riktigt lika svart och vitt.
Jag skrev nyligen under ett ljudbokskontrakt för min skräckis Natten jag dog. Planerad utgivning är satt till augusti 2016 och jag är både glad och spänd inför detta. Dels på grund av att det blir min allra första ljudbok och dels för att förlaget anser att min roman är tillräckligt bra för att läsas in av en röstskådis. Försäljningsmässigt sett ser det dessutom ljust ut. Natten jag dog har överlag fått utmärkta recensioner och försäljningen av ljudböcker i Sverige ökar stadigt. Folk vill lyssna på en underhållande berättelse och det är enbart positivt. Som författare kan jag emellertid inte låta bli att oroas. Jag ser nämligen framför mig ett landskap där strömmade ljudböcker tillhandahålles på samma sätt som musik via Spotify och där det i praktiken blir omöjligt för den enskilde författaren att få någon ersättning för det tidskrävande och ofta själsprövande arbete som krävs för att skapa en färdig bok. Som konsument gläds jag åt valfrihet och lättillgänglighet, och jag applåderar ivrigt låga kostnader. Jag tror dessutom att en fast månadsavgift för enkel tillgång till litteratur i datorn, läsplattan och den smarta telefonen på många sätt är av godo. Folk behöver läsa mer, så enkelt är det, och ett upplägg med månadsabonnemang kanske kan bidra till det. Som författare vet jag emellertid inte hur jag ska ställa mig. Hur intressant blir det att lägga ett år av sitt liv på att samla fakta, skriva och redigera en bok om den försvinner i det digitala molnet utan ersättning, på samma sätt som mycket av musiken på Spotify, eller dränks i bruset eftersom det finns hundratusentals eller till och med miljoner andra titlar att välja bland för hundra spänn i månaden? Det medvetna valet riskerar att försvinna, det är så jag ser på saken. Vad då? kanske du säger. Så är det väl även utan fri tillgång till så mycket man orkar läsa för en fast månadsavgift? Kanske det, men när du inte aktivt måste söka efter något som passar dig och bara kan slöbläddra bland titlarna på samma sätt som du skummar genom tidningsrubriker och inläggen på Facebook finns risken att det faktiska läsandet blir lidande och att du inte ens bryr dig om att hitta rätt. Det kostar ju i princip ingenting, så varför lägga tid på att läsa något om författare, titlar, bakgrund, eller ens leta efter recensioner? (vilket jag i och för sig alltid försöker låta bli att göra). Jag kan ha fel i detta, men jag tror inte det. Viktigast för min del: hur fördelas ersättningen för enskilda verk och blir det några ören till mig överhuvudtaget? Förmodligen inte. Jag vet inte var detta landar. Glädjen över Natten jag dog som ljudbok är äkta och uppriktig, liksom skrivglädjen. Det finns många som av olika anledningar inte har möjlighet att läsa böcker, varken i pappersformat eller digitalt. Det finns också folk som helt enkelt har svårt att läsa överhuvudtaget. Andra blir rastlösa och uttråkade redan efter att ha läst några tidningsingresser, tweetar eller textmeddelanden och för alla dessa människor är ljudböcker ̶ strömmade via abonnemang eller köpta ̶ ett fantastiskt bra alternativ, något som med rätt röstskådis dessutom kan förhöja hela upplevelsen (eller förstöra den). Men ändå. När det potentiellt sett gränslösa urvalet skapar ljudbibliotek i det digitala molnet för en hundring i månaden, riskerar det då inte samtidigt att göra alltsammans en smula hjärndött? Det är inte bara min fullt berättigade oro inför utsikten om förlorad ersättning som talar, utan också den kreativa tröskel som uppstår när författare och skribenter inte längre känner att de blir lästa av någon. När de inte ens får betalt. Jag kan visserligen skriva enbart för mina nära och kära om de fortsättningsvis tycker om att läsa det jag hittar på, men det är alltid roligare och mer tillfredsställande om hundra eller kanske tusen andra också tycker att det jag knackar ned på tangentbordet är bra. Det är visserligen inte särskilt många av oss som i dagsläget blir feta och rika på skrivandet , men många drömmer om det och finner det sporrande, hur verklighetsfrämmande det än är. Fri tillgång utan ersättning riskerar att döda den drömmen. Kalla mig gärna för en hopplös bakåtsträvare, men det är så det känns.
