Vad gör en författare hela dagarna?

Folk frågar mig ofta: »Peter, din gamle hedersknyffel, vad gör du egentligen om dagarna? Sitter du och skriver hela tiden eller gör du lite nytta ibland också?« Jag ser denna fråga som ett okunnigt påhopp. Låt mig förklara hur dagarna för en firad – för att inte säga bejublad – skribent och författare ser ut.

Redan i ottan – ibland så tidigt som klockan 11:00 – väcks jag av min betjänt med kaffe, champagne och jordgubbar, en närande frukost som jag avnjuter i sängen medan jag läser dagstidningarna. Därefter ögnar jag igenom aftonpressen. Deras bristande språkkunskaper i kombination med en märklig uppfattning om vad nyheter egentligen är får mig att komma upp ur sängen med ett obetvingligt behov av att slå sönder något. Visa av vanan har tjänstefolket alltid en uppsättning porslin redo just för detta ändamål.

Klockan 13:00 sänker jag min vackra kropp i bubbelpoolen i vars värmande skvalp jag lögar mig under en halvtimma eller så med min badanka Svenne, innan det är dags för fröken L och hennes massage. Denna följs av en behaglig promenad längs slottskorridorerna och kanske ett besök till biljardrummet i västra flygeln, innan det är dags för några timmars avkopplande dataspel.

Efter att ha briljerat och väckt andra spelares gröna avund i World of Warcraft eller Counter-Strike är middagen nästa punkt på schemat. (Jag kan händelsevis upplysa om att det idag blir helstekt tryffelgås med tryffelmarinerad tryffel i tryffelsås, serverad på en lockande tryffeldoftande och behagligt spröd tryffelsallad). Efter denna krävande aktivitet tar jag mig vanligtvis en välförtjänt tupplur.

Efter dagens ståhej tackar jag omkring klockan 20:00 bestämt nej till alla inbjudningar som dräller in från kungahuset, Svenska Akademien, Björn Ranelid med flera. Jag är också noga med att skicka artiga meddelanden till alla som har ringt under dagen, för att förklara att min mobiltelefon har gått sönder/försvunnit/är stulen/oladdad och skyller på att min sekreterare ännu inte har löst detta besvärliga problem. Detta så att jag inte ska bli störd av folk som ringer när jag avnjuter min dagliga film eller teveserie. Just nu plöjer jag igenom säsong två av Revenge och börjar så sakteliga inse att huvudpersonen är världens klantigaste hämnare genom alla tider. Detta eftersom hon efter ett och ett halvt år ännu inte har fått minsta tillstymmelse till hämnd, utan bara råkar illa ut själv. Jag tittar nog inte på fler än tre säsonger innan jag överger henne och hennes obegripligt taffliga intrigerande.

Klockan 23:30 sätter jag mig vid datorn och skriver ett par skönlitterära meningar. Om de ser bra ut och tycks hänga samman någorlunda väl skriver jag ibland en eller två rader till. Efter denna krävande arbetsinsats begär jag fram drinkvagnen och förser mig av flaskornas innehåll tills jag tycker att tillvaron börjar kännas lagom behaglig och rolig. Jag har vanligtvis inget minne av vid vilken tid jag blir buren till sängs.

Om jag vid dagens slut mot all förmodan ännu är vid mina sinnens fulla bruk går jag som godnattläsning igenom mina banktillgodohavanden, en aktivitet som nästan alltid slutar med att jag belåtet skrattar mig till sömns.

Så nu vet ni det. God litteratur kan endast skapas genom äkta lidande.

Du har väl inte missat Natten jag dog, min rykande färska bok? Vill du provläsa den går det bra att klicka här. Kontakta mig gärna för ett signerat exemplar med en personlig tillägnan.