Dricks är alltid inkluderad i priset för mat och dryck.
Om ni kontaktar Hotell- och restaurangfacket kan de berätta att svensk serveringspersonal och hotellstädare ända fram till 1920-talet inte fick betalt. (Jo, kockarna, men deras lön var usel). Inte nog med det, de fick faktiskt betala för att jobba eftersom de var tvungna att ordna sådant som städutrustning och korrekt klädsel själva. Tanken var att de skulle få sin inkomst genom dricks, precis som i dagens Nordamerika. Detta ansågs av de allra flesta som oetiskt och förnedrande, och när facken växte sig starkare ville man få bort kravet på ”fjäskande och svansande” för att kunna tjäna sitt uppehälle.
Restaurang Shanghai, Stockholm, ca 1920.
Både det svenska folket och Riksdagen höll med, och 1938 lades därför en serveringsavgift på notan. Detta innebar en stor förändring till det bättre, eftersom det gjorde att personalen äntligen fick lön och att dricksen inte längre behövdes för att personalen skulle klara livhanken. 1993 skedde nästa stora förändring. Serveringsavgiften (dricksen) avskaffades för att istället ingå i lönen. Nästan över en natt höjde krogar och restauranger sina priser med omkring 10%, och på notorna såg man under en tid den förklarande texten ”Serveringsavgift inkluderad.” De som hävdar att den inkluderade dricksen är en myt har enbart rätt såtillvida att dricksen inte längre är specificerad någonstans, men de glömmer (medvetet eller omedvetet) att den är inkluderad i personalens lön.
1995 gick Sverige sparkande och skrikande med i EU, och därmed togs texten om den inkluderade dricksen slutgiltigt bort från notorna. Enligt både EU och Skatteverket är nämligen alla kostnader inkluderade i notan, inklusive skatt (moms) och serveringsavgift. Inom EU förväntas man därför inte betala någon dricks eller extra ersättning utöver den lön serveringspersonalen redan får, i vilken ett lönetillägg för dricksen är inkluderat. Dricksen är visserligen inte specificerad i lönekuvertet, men den finns där. Inom EU (dit Sverige hör) anses att dricks är att betrakta som förnedrande. Om utomeuropeiska besökare ändå envisas finns det en lös tumregel som säger att 5-10% på totalbeloppet är acceptabelt för båda parter, men detta är varken lagstiftat eller ett krav. I sammanfattning: Inom EU är det lagstiftat och glasklart att man genom att betala sin nota också har betalat dricks, hur man än väljer att specificera den. Ändå blir man allt oftare betraktad med ytterst oblida ögon om man inte i tillägg till den dricks som redan är garanterad serveringspersonalen i form av lön (för att ge alla anställda samma lönevillkor, det vill säga utan att vara beroende av dricks) förväntas betala ytterligare dricks. Jag har heller aldrig träffat en krögare eller restauratör som har varit villig eller tillräckligt kunnig för att reda ut begreppen för gäster och personal. Vilket naturligtvis inte borde komma som en överraskning för någon. Avslutningsvis vill jag gärna understryka att jag verkligen inte missunnar personalen inom servicenäringen extra dricks. Trots att de ofta arbetar under tuffa förhållanden ger de sina gäster ett proffsigt bemötandet, dessutom med ett vänligt och välkomnande leende. Ge dem gärna extra dricks närhelst ni vill. Sluta däremot att betrakta dricksen som något ni måste betala eller har rätt att få. Det är ett ofog som sakta men säkert är på väg att föra oss tillbaka till tiden före 1938. Utan att sticka ut hakan vågar jag påstå att ingen av oss vill ha det så. Ovanstående text korrigerades för ökad tydlighet 2022-02-11. Vad som inte är ett ofog är att läsa böcker och noveller. Som arbetslös (tack, coronavirus) får jag inte längre bedriva någon litterär verksamhet, men det som en gång är skrivet finns alltid kvar.
