top of page

Recensioner

Recension Mina skrivna ord.jpg

Robert Warholm, författare

Vinterdöda ting är en bok där vi möter människoliknande varelser, som med jämna mellanrum måste stilla sin hunger med mänskligt kött och blod. Vrikerna är på det viset våra värsta mardrömmar. Vampyrer, varulvar, alla dessa bestar som vi läst om och sett filmer om, måhända är de en bild av hur folktron har uppfattat dessa vriker.


När jag för en vecka sedan gav ett smakprov av boken, där en vrik vällustigt slafsade i sig levern från en människa han nyss dräpt, var det många som värjde sig och sade att den boken skulle de inte vilja läsa.


Men jag vill understryka att frossandet i mänskligt kött och blod faktiskt bara utgör en mindre del av bokens innehåll. Det är en berättelse om de kval en ensam vrik kan känna, när han är uppfylld av hat till den som en gång förvandlade honom.


Jag är full av beundran över hur Peter Erik Du Rietz med ingående miljöskildringar får en att känna att man verkligen är i Göteborg eller i Ryssland vid 1800-talets slut. Det är en tuff miljö, men där finns även plats för kärlek. Författaren måste ha ägnat sig åt en omfattande research, eller också är han helt enkelt mycket bildad, för han hämtar ledigt exempel och förklaringar från skiftande kulturer och epoker, vilket gör boken riktigt intressant. Dessutom är den spännande och när Carl Cronhammer når målet för sin långa resa möts vi av överraskningar som jag inte tänker avslöja. Där får författaren dessutom möjlighet att måla upp en värld, väsensskild från den vi känner.


Jag vill även framhålla att författarens fina språk är en källa till glädje. Endast vid något enstaka tillfälle råkar han använda ett uttryckssätt som inte var känt 1896. 


Vinterdöda ting är en mycket välskriven bok, spännande, känslosam och givetvis även bloddrypande.

Bokblogg Omnible, recension av Vinterdöda ting

Omnible, recensioner & tips

Carl Cronhammer lever i Göteborg år 1896. Han rör sig i de finare kretsarna som den framgångsrika affärsman som han är. Ingen kan ana att han stiliga yttre är ett skal av en mörk hemlighet bevarad i hans inre. Förutom en person som mycket väl vet vad Carl är kapabel till.

Den här boken är uppföljare till boken Natten jag dog, skriven av samma författare. Boken kan dock lika gärna läsas helt fristående.

I boken möter läsaren Carl Cronhammer, framgångsrik affärsman i Göteborg. Året är 1896 och Carl bär på en liten hemlighet. Han är nämligen inte så mänsklig. Han är en Vrik. Det är ett rovdjur som liknar en vampyr. Han livnär sig på kött och blod från människor. Carl kan röra sig fritt, det syns nämligen inte att han är en vrik. Att få tag i mat är inte heller ett problem eftersom det finns många våldsverkare och annat som ingen bryr sig om.

Plötsligt finns en främling i Göteborg. Carls tillvaro är inte så trygg längre utan han får ge sig ut på resa. Men den här resan är inte bara positiv. Den kan innebära slutet på allt men den ger också Carl chans att hämnas på den vrik som orsakade att även Carl blev en sådan.

Vad jag tycker om boken: 

 

Jag gillar skräckböcker och det här är en sådan. Boken har bra skärpa och ett gott flyt rakt igenom. Både berättelsen, världen och vrikernas omgivning är väl uppbyggda och språket är helt fantastiskt. Carls vanliga värld är inramad av klass och stil. Vid sidan av det finns de fasansfulla monstren som gömmer sig i mörkret. Boken är rå och handlingen makaber, precis som man kan förvända sig. Att ha läst den första boken i serien är en fördel om man vill ha tagit del av hela vrikernas historia men det är absolut inget krav för att man ska kunna förstå boken. Det här är verkligen en läsvärd bok för alla som gillar rysningar som går längs med ryggraden under läsningen. Här finns all anledning att se sig omkring ibland för att konstatera att en vrik inte gömmer sig i skuggorna.

Bokblogg Anna Bokmal, recension av Vinterdöda ting

Anna Bokmal, bokblogg

Vinterdöda ting, skriven av Peter Erik Du Rietz, är en fristående uppföljare till Natten jag dog. 

 

I Vinterdöda ting får vi åter stifta bekantskap med Carl Cronhammer, nu som en framgångsrik affärsman i Göteborg och året är 1896. Carl bär på en hemlighet, han är inte längre mänsklig. Han är en vrik, ett slags vampyrliknande rovdjur som livnär sig på människors kött och blod. Det går inte att se på honom, han kan vandra runt bland människorna utan att bli avslöjad om vad som döljer sig bakom hans stilfulla fasad. 

Det är lätt att få tag i mat, då ingen i fattigdomens Sverige saknar en namnlös trashank eller våldsverkare som plötsligt försvinner.

 

En dag dyker en främling upp i staden och Carls trygga tillvaro rubbas. Han beger sig ut på resande fot, en resa som kan leda till att han får sin chans att hämnas den vrik som orsakade hans fars pånyttfödelse. Men det kan även vara en resa som innebär slutet på allt. 

 

Jag tyckte om Natten jag dog, skräckromantiken och miljön tilltalade mig direkt. Så mina förväntningar på nästa bok om Carl Cronhammer var förstås höga. Peter Erik Du Rietz gör mig inte besviken med Vinterdöda ting. Snarare tvärtom. Det här är en genomarbetad berättelse, hela Carls och vrikernas värld är väl uppbyggd och det är tydligt att författaren har en gedigen research i bagaget - precis som i Natten jag dog, men nu med en bättre skärpa och flyt genom hela boken. 

 

Stil och klass ramar in Carls värld, med målande och vackert språk. Väl här låter jag mig underhållas och förfasas av de fantasifulla monster som lurar i mörkret, det är rått och makabert - precis så som jag hade hoppats. Karaktären Freja livar helt klart upp berättelsen, hon är på många vis Carls raka motsats - jag blir genast nyfiken på vad hon kan bidra med. Tänker inte avslöja hennes "vrik-gåva", men så mycket kan jag säga, att hennes är nog den grymmaste av alla! Rysligt läskigt, men ack så värdefull att ha i vissa situationer... 

 

Jag rekommenderar alla som gillar skräcklitteratur att läsa Vinterdöda ting, men ett tips är att läsa Natten jag dog först för att få hela bakgrunden om Carl och vrikerna. 

Omslag_Vinterdöda_ting_liten.jpg
Comics Paxer.jpg

Comics Paxer, serie- och bokblogg

En varm skildring av utanförskap, påtvingad ensamhet och sökande.

Får erkänna att när man börjar läsa tänker man, eller jag i alla fall, bara ännu en monsterbok i raden. Men den utvecklas för varje kapitel och slutar inte som den börjar, eller som man kanske tänker att den skall sluta.

För min del var det en första kontakt med en, eller flera, vrik och om uttrycket ursäktar så fick man blodad tand. Det här läser jag gärna om fler gånger. Historien utspelar sig på slutet av 1800-talet eller slutet av den Viktorianska eran och ger en känsla av steampunk och gotisk intryck. Det är en tid av framsteg och utveckling men ändå en värld med historiska rötter och såväl unga som åldriga vriker (?).

Mycket spännande läsning om revir, närmande, sökande och hämnd. För att inte tala om en del blod och andra hemskheter.

Bokbloggen Epiloger

Epiloger, bokblogg

Peter Erik Du Rietz har skapat ett eget gotiskt universum med sina berättelser. Jag har läst hans bok Vinterdöda ting som handlar om vriker. Vriker är från sanskrit och betyder ursprungligen varg eller varghona. Boken handlar om Carl Cronhammer, som är mycket gammal eftersom vriker inte åldras lika snabbt som människor, och hur hans vardagliga liv helt plötsligt vänds upp och ner, när han upptäcker en annan vrik i "sin" stad Göteborg. Carl var just på väg att byta identitet - att aldrig åldras gör ju att man måste spela sin egen son, sonson eller annan nära släkting. Carl försöker med alla medel att göra sig av med inkräktaren och tror sig ha lyckats - men så dyker kvinnan ifråga upp på samma tåg som Carl, på väg till Ryssland. Resan som var tänkt både som nöje, affärsresa och identitetsbyte, blir något helt annat, som hotar Carls hela existens.

Jag bara älskar den här boken! Det jag tycker gör den så annorlunda från andra böcker, är dess existensiella resonemang, som fördjupar berättelsen. Det är ingen vanlig vampyrberättelse, det finns en grundton som vibrerar och som talar till ens inre. 

 

Ja, vampyr - Du Rietz har som sagt skapat en egen värld; hans vampyrer är snarare en blandning av vampyr, varulv, varg och zombie - samtidigt som det är mer än summan av alla dessa. 

 

Jag ser fram emot att läsa fler böcker av denna författare!

Bokbloggaren books4life68

Kattis, books4life68, bokblogg

Ja käre nån.. Vad säger man efter denna bok då? I mitt fall är jag rätt slut och mycket mållös. Vet väl inte vad jag ska läsa härnäst riktigt.

Vilken ynnest att få följa Carl Cronhammer det har varit! Han blev biten och smittad redan som väldigt ung och förvandlad till Vrik en sorts vampyr.

Även i denna bok trollbinder författaren mig. Carl är ju trots det rovdjur han blivit till stora delar en människa med liknande moral som vi har. En oerhört fascinerande person med många bottnar.

Skräck när den är som allra bäst! Läskigt "ja visst" men en alldeles underbar bok om ett fascinerande livsöde. En mörk saga. En gotisk skräckroman som utspelar sig i slutet av 1800 talet. I Göteborg och i St. Petersburg. Så fylld av atmosfär och stämning så det nästan går att ta på och nästan så jag befinner mig i de mörka gränder och bakgator, men även i de dekadenta salongerna smuttandes på en cognac.

I denna del korsar Freja hans väg. Vem är hon? Varför utmanar hon Carl? Och Freja fullkomligt älskar jag! Skriver inget mer om handlingen. Kan istället sammanfatta boken.

En alldeles förträfflig skräckroman och helt "jävla episk" historisk roman, med en författare som är magiskt bra på skriva karaktärsskildringar som för alltid etsar sig fast och miljöer som känns levande, verkliga och vibrerande.

Recension Evas Boktankar.jpg

Evas boktankar, bokblogg

”Vinterdöda Ting” – Ett poetiskt mörker i romantisk anda!

Vi får följa Carl Cronhammer när han beger sig från tryggheten i 1800-talets Göteborg, till Rysslands alla hörn i jakt på hämnd. Han är en självständig man, men tycks inte kunna skaka av sig den lilla vesslan vid namn Freja, en kvinna av samma omänskliga sort som Carl själv, som envist slår följe till Ryssland. Kommer Carl och Freja komma överens, och lyckas Carl kräva sin hämnd?


Hämnden är ju ljuv. Eller…?

Jag fick för mig att den här skräckromanen skulle vara ryslig, för när jag hör ordet skräck tänker jag paranoia och kalla kårar. En bok som måste läsas i dagsljus. Det var inte alls vad jag fick av den här boken. Istället fick jag långa, vackra miljöbeskrivningar samt en mörk och spännande handling. Det grå omslaget passar utmärkt känslan genom hela boken, och trots de grova scener som beskrevs i boken blev det varken löjligt eller osmakligt.


De långa beskrivningarna kunde dock bli lite mycket, när vissa meningar sträckte sig över tre rader. Därför var den här boken lite av en pärs att ta sig igenom, då jag kunde bli trött när jag läste. Och jag kunde därmed inte bestämma mig för om den spännande handlingen var dominant, eller om de långa meningarna var för jobbiga.

Det visade sig dock vara värt tålamodet, för ju längre in på berättelsen jag kom desto bättre blev den. Jag har alltid tyckt om handlingar som utspelar sig på 1700- och 1800-talet, både i filmer och i böcker, och tyckte därför det var en väldigt intressant läsning. Som en liten historieföreläsning.


Karaktärerna var djupa och hade sina bakgrunder som man anade, eller fick reda på helt och hållet.


Jag har inte läst Natten jag dog, som är den första boken om Carl men det behövdes inte för att förstå den här historien. Däremot kanske jag hade fått mer insikt om Carl och hans bakgrund, eftersom han nämner den bitvis. Jag gillar hans personliga utveckling genom bokens gång.


Det var också intressant att få reda på vrikernas historia (läs boken så vet ni vad jag pratar om *blink*).

Historiska beskrivningar i all ära, men ibland kändes det som att berättelsen stannade av. Det var mycket fokus på miljö och att det skulle vara historiskt korrekt, vilket är viktigt för trovärdigheten. Dock kunde vissa delar ha utelämnats, då det hindrade handlingen från att röra sig framåt och det blev därmed lite segt.


Jag hade också förväntat mig mer scener med Freja, eftersom de första fem kapitlen var helt och hållet om henne. Så som hon dök upp då och då kändes det som att berättelsen hade klarat sig utan henne.

Den här boken tar upp religion på ett väldigt intressant sätt, och likaså om hur den teknologin som de hade då redan fanns för flera hundra, eller tusen år sedan. Men på grund av förstörelse försvann all dokumentation, och uppfinnarna tror sig ha kommit på allt för första gången. Varför detta tilltalar mig beror på att det mycket väl skulle kunna vara så för oss idag. Låter osannolikt, kan jag själv tycka, men jag tycker om att leka med tanken. Vi vet ju redan att egyptier, romare och greker låg långt före i det mesta än vad vi gjorde. Och det finns flera stammar ute i världen som vi inte ens vet om. Vi tror att vi har varit överallt, men har vi verkligen det?

För att återgå till Vinterdöda ting så är språket väldigt vackert och romantiskt. När jag läser den här boken (och kollar på omslaget) drar jag kopplingar till den gotiska romantiken på 1700-talet, och poeter som Edgar Allan Poe dyker upp i mitt sinne. Det gör att jag kan acceptera de långa meningarna och omfattande beskrivningarna, för även om det kan vara tungt att läsa så är det vackert och målande. Därför är boken helt klart värd fyra av fem månar!

bottom of page