GRUVAN

 

Efter att ha genomlidit ett par årtionden med oförtjänt töntstämpel är science fiction-genren återigen på frammarsch och bra science fiction skriven av svenska författare har blivit en bristvara. Ett bevis på genrens starka återkomst var den nationella novelltävling som våren 2013 anordnades av Science Fiction Bokhandeln i Stockholm tillsammans med Mix Förlag (Bonniers) och som avgjordes på den internationella bokdagen i april.

 

Mitt bidrag till tävlingen var den första text jag skrivit i genren sedan gymnasietiden och jag blev glatt överraskad över hur kul jag tyckte att det var. Jag kunde låta fantasin löpa vilt och fritt, det enda jag behövde bry mig om var naturlagarna. I nästan allt annat kunde jag skapa verkligheten själv. Det vill säga min verklighet. Av bara farten skrev jag en science fiction-novell till och den blev i mina ögon betydligt bättre än den första. Den heter Gruvan och bygger på en idé jag fick när jag var omkring femton år. Jag föreställde mig en mänsklig rymdfarare som stred mot en utomjording i ett öde landskap på en främmande planet. Plötsligt slog det mig: ”Tänk om ... ?”

 

Problemet var förstås att jag bara hade själva slutet på novellen, men inte hade en aning om hur jag skulle kunna få ihop en intressant och laddad historia som ledde fram till det. När jag trettiofem år senare satte mig ned för att äntligen göra något av min idé fick jag på sätt och vis både tänka och skriva baklänges, det vill säga från det givna slutet till en okänd början. Det är förmodligen ett dumt sätt att skriva på, men det funkade bra den här gången.

​

Vägen till upplösningen är förhoppningsvis både annorlunda och spännande, och jag hoppas att du kommer att tycka om den. Det är trots allt en skildring som har väntat väldigt länge på att få berättas.