Dricks är alltid inkluderad i notan.

Om ni kontaktar Hotell- och restaurangfacket kan de berätta att svensk serveringspersonal och hotellstädare ända fram till 1920-talet inte fick betalt. (Jo, kockarna, men deras lön var usel). Inte nog med det, de fick faktiskt betala för att jobba eftersom de var tvungna att ordna sådant som städutrustning och korrekt klädsel själva. Tanken var att de skulle få sin inkomst genom dricks, precis som i dagens Nordamerika. Detta ansågs av de allra flesta som oetiskt och förnedrande, och när facken växte sig starkare ville man få bort kravet på ”fjäskande och svansande” för att kunna tjäna sitt uppehälle.

Restaurang Shanghai, Stockholm, ca 1920.

Både det svenska folket och regeringen höll med, och 1938 lades därför en serveringsavgift på notan. Detta innebar en stor förändring till det bättre, eftersom det gjorde att personalen äntligen fick lön och att dricksen inte längre behövdes. 1988 skedde nästa stora förändring. Serveringsavgiften på notan avskaffades och bakades istället in i priset för mat och dryck. Nästan över en natt höjde krogarna och restaurangerna sina priser med 18%. Höjningen motiverades med att den skulle komma personalen till godo i form av lön, som ersättning för den förlorade serveringsavgiften. Under några år behöll man på notorna därför texten ”Serveringsavgift inkluderad med 18%”, eller bara ”Serveringsavgift inkluderad.”

1995 gick Sverige sparkande och skrikande med i EU, och därmed togs texten om den inkluderade dricksen bort från notorna. Enligt både EU och Skatteverket är nämligen ALLA kostnader inkluderade i notan, inklusive serveringsavgiften, och inom EU förväntas därför ingen dricks eller extra ersättning utöver den serveringsavgift man enligt lag redan betalar. Inom EU (dit Sverige hör) anses att dricks ska betraktas som förnedrande. Om utomeuropeiska besökare ändå envisas finns det en lös tumregel som säger att 5% på totalbeloppet är acceptabelt för båda parter, men detta är varken lagstiftat eller ett krav. Jag förstår att människor födda under 1980-talet och senare inte känner till något om detta. Särskilt inte som krögare och restauratörer inte gärna informerar om saken — om de ens känner till den. Om du emellertid arbetar inom hotell- och restaurangnäringen borde det ligga i ditt intresse att fråga om de där arton procenten, de som alltid läggs på notan som en icke specificerad serveringsavgift. Det är nämligen dina pengar. Får du dem? Har du rätt lön? Om ingen på din arbetsplats vet svaret föreslår jag att du kontaktar facket. Under senare år har detta med dricks blivit allt luddigare och som kund och gäst kommer jag i kläm. Det har faktiskt blivit så illa att jag ibland avstår från att gå på restaurang, eller åtminstone väljer mycket noga vart jag ska gå. Inom EU är det nämligen lagstiftat och glasklart att jag genom att betala min nota också har betalat dricks, eller om du så vill, serveringsavgift. Ändå blir man allt oftare betraktad som någon sorts gris om man inte i tillägg till den lagstadgade serveringsavgiften betalar dricks. Vilket i praktiken alltså innebär dricks på dricksen. Jag anser att detta är ett ofog som sakta men säkert är på väg att föra oss tillbaka till tiden före 1938. Vill vi ha det så? Eller vore det kanske bättre om vi alla lärde oss vad som faktiskt gäller? Vad som inte är ett ofog är att läsa böcker och noveller. Som arbetslös (tack, coronavirus) får jag inte längre bedriva någon enskild verksamhet, men det som en gång är skrivet finns alltid kvar.

Utvalda inlägg
Blogginlägg
Search By Tags
Follow Us
  • Facebook Classic
  • Twitter Classic
  • Google Classic

FÖLJ MIG

  • Facebook Social Icon

© 2016 by Peter Erik Du Rietz. All rights reserved. Created with Wix.com