Sambandet mellan häxors katter, spyor och trummisar.


Vad finns det för samband mellan häxornas katter, spyor och trummisar? Jag är mycket glad att ni ställde denna naturliga och fullt berättigade fråga. Låt oss börja med det som varenda svensk känner till, nämligen att en puke är en ond ande. Om man tittar i uppslagsverket HEXIKON, vilket historikern Alf Henriksson tillsammans med Lars Hansson och Disa Törngren gav ut 1981, kan man läsa att en puke kan framställas av fingerfärdigt, trollkunnigt folk genom att använda pinnar, ull, nystan och annat krafs, vilket slutligen begjuts med tre droppar blod. Liksom att ”gjuta olja på vågorna” betyder detta att man som avslutning täcker, stänker eller kletar bloddropparna ovanpå alltsammans. Puken man på det viset har frammanat kan därefter skickas iväg för att dia grannarnas kor, eller annat valfritt däggdjur av honkön, varefter den återvänder hem och kastar upp tjuvmjölken i sin skapares kärl. Och när jag säger kastar upp menar jag ”spyr.”

Så där ja, nu börjar vi komma någon vart. Det är nämligen tydligt att puken bär hem mjölken och att det därmed finns en koppling till folktrons bjära. Bjärans namn kommer nämligen från ordet ”bära.” Som varje förskolebarn vet är bjäran ett sorts demoniskt väsen som — ofta i skepnad av en hare — ilar runt i bygden och bär hem rikedom till husse och matte. Denna rikedom består vanligtvis av smör och mjölk. Bjäran förekommer så klart i hela riket och kallas i bland för mjölkhare, trollhare eller (aha!) puke.

Vad har nu detta med en puka i ett trumset att göra, kanske ni undrar? Bra fråga, svarar jag. Låt oss som exempel välja golvpukan, vilken varje nyfött spädbarn vet är ett hyfsat stort slaginstrument bestående av en kittelformad resonanskropp överspänd av ett skinn, vilket med hjälp av så kallade trumpinnar slås an av drogpåverkade eller andra labila människor. Ordet puka är så gammalt att det troligtvis är protogermanskt, det vill säga från den tid då alla i norra Europa talade samma tungomål, innan de flyttade isär och utvecklade dialekter som med tiden blev så särskiljda att de bildade egna språk. Det hävdas från vissa håll att det protogermanska ordet pukaną (spotta, frusta, fräsa, blåsa) är ljudhärmande. Finns det då ett samband mellan trummor och häxors katter, och i så fall hur? Som varje välartat foster känner till är häxornas katter de bästa mjölkbärarna av alla demoniska väsen. Katter är inte bara de främsta bjärarna, utan naturligtvis också oöveträffade pukare. Ibland är de så fulla av mjölk att magen är helt utspänd, likt en kitteltrumma, vilket innebär att häxorna måste hålla dem i svansen över kitteln och försiktigt slå dem på magen för att få dem att frambringa sin hett eftertraktade puka — sin härliga mjölkspya — utan att de spricker. Puka-puka-puka! (Ni får betänka att våra protogermanska förfäders trummor lät annorlunda än våra och att Neil Peart ännu inte var född).

Mina avslutande och sammanfattande ord är dessa: En trummis kanske inte alltid är vad den utger sig för att vara, så tag er i akt. Visst, den kan vara charmig och se häftig ut, men om ni låter den följa med er hem är det allt bäst att ni kollar kylskåpet morgonen därpå. Inte nog med att ni kan vara förförd, ni kan dessutom finna huset förfärande tomt på mejeriprodukter!

Utvalda inlägg
Blogginlägg
Search By Tags
Follow Us
  • Facebook Classic
  • Twitter Classic
  • Google Classic

FÖLJ MIG

  • Facebook Social Icon

© 2016 by Peter Erik Du Rietz. All rights reserved. Created with Wix.com