Utvalda inlägg

Moses - världshistoriens sämste vildmarksguide?

May 9, 2017

1/5
Please reload

Blogginlägg

November 19, 2018

September 29, 2018

Please reload

Search By Tags
Please reload

Follow Us
  • Facebook Classic
  • Twitter Classic
  • Google Classic

Uttala mig rätt

December 28, 2015

Ords och ortsnamns ursprung och egentliga betydelse har alltid intresserat mig. Redan som trettonåring gjorde jag efter en vistelse i England en tabell med engelska ord som jag upptäckt var så lika svenska motsvarigheter att det helt enkelt inte kunde vara en slump. Lite senare utökade jag listan med jämförande ord på tyska och holländska - efter att ha kontaktat deras respektive konsulat. Till min förvåning (men samtidigt tillfredsställelse) visade det sig att jag inte var den förste som noterat det självklara släktskapet mellan de germanska språken, men det innebar också att jag redan i späd ålder fick se mitt nobelpris försvinna bortom all rimlig räckhåll.

Det finns inte många som är intresserade av detta, obegripligt nog. Jag skriver obegripligt, för hur kan man åka förbi en vägskylt med till exempel ortnamnet Bergslena eller Arlöv utan att undra vad tusan namnen egentligen betyder? (Vad gäller Bergslena betyder berg berg, medan "lena" är samma ord som återfinns i engelskans "lean", i betydelsen lutning, sluttning. Arlöv kommer från en man som hette Are och som antingen lämnade eller fick en gård i arv. Vad? Jo, därför att svenska ortnamn som slutar på löv inte har något med blad att göra, utan motsvaras av engelskans "leave", med betydelsen "lämna." Arelämnet alltså, eller kanske mer korrekt, Arearvet.)

Anledningen till att jag började skriva det här inlägget var emellertid inte ords och ortnamns ursprung, utan snarare hur vi uttalar dem. En god vän tillbringade några sommardagar på Kapellskär i den svenska skärgården (med vilket jag menar Östersjön). Han uttalade det KapELLskär (som i ordet kapell), medan jag som sörmlänning vet att det korrekta uttalet är KAPPelskär. Vad är rätt och hur har det blivit så här? Vet vi svenskar inte hur våra egna ord och ortnamn uttalas? Nej, självklart gör vi inte det. På den lokala dialekten är det KAPPelskär som gäller, men rikssvenskan intåg parat med inflyttade fastlänningar har fått namnet att anta den form man läser, dvs kapell. Så vad är rätt? Säg det, men ska man tvingas säga RAMMlösa istället för RAmlösa (som det onekligen stavas) är det KAPPelskär som gäller.

Det här med uttalet gäller inte bara ortnamn utan också vissa ord. Hur många har inte någon gång hamnat i en diskussion om huruvida man säger kex eller schex? Född av föräldrar boende i Stockholm använder jag "k", och min moster liksom flera i hennes generation (födda runt förra sekelskiftet) uttalade även ord som kiosk, kilo och kilometer med "k", dvs utan tillstymmelse till sch-ljud. Andra har redan gått igenom detta i alla tillgängliga media på sistone och vi vet nu att schex är mer i linje med svenska än kex. (Ingen säger ju kyckling med "k", trots att det stavas så - det är schyckling som gäller). Och nu kommer vi till anledningen till mitt inlägg.

Om ovanstående stämmer, varför säger vi då "kid" om rådjurskid? Jo, för att vi säger fel, visar det sig efter lite efterforskning. Faktum är att detta bevisligen är ett modernt feluttal. Kid ska uttalas på samma sätt som killing (en gets ungar), oavsett stavningen, dvs schidd. Det har i just det här fallet inget med engelskans kid (barn) att göra, så glöm den vilseledande biten.

Med Killing i manegen säger vi alltså allihop tillsammans: Rådjursschidd!

Nu hoppas jag att jag återigen är med i tävlingen om nobelpriset. Det korrekta uttalet av ordet "skit" får bli ämne för ett annat inlägg.

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

FÖLJ MIG

  • Facebook Social Icon

© 2016 by Peter Erik Du Rietz. All rights reserved. Created with Wix.com